GODMORGON alla fina läsare! Jag har nyss vaknat! Har sovit ganska skapligt idag! Har legat på min mans arm under värmefilten hela natten! Lilla cockerligan märker att jag är sjuk och vill då visa mig extra mycket kärlek och närhet, så dom har kommit och stoppat deras kalla små nosar i halsgropen flera gånger på mig inatt! Så gulligt! Min fina man Lasse badade cockerligan igår så dom luktar så gott nu igen! Det är stort för mig att lämna över och låta någon annan bada och fixa med hundarna, det har jag aldrig gjort tididgare! Men igår va det ett måste, för då orkade jag knappt sätta på mig strumporna! Jag tycker att Lasse klarade det jättebra och att jag också klarade att släppa kontrollen ganska hyfsat och låta honom göra det på sitt vis! Det var bara lite "förmaningar" såsom, akta så inte vattnet är för kallt eller varmt, var försiktig med pälsen, akta så dom inte får vatten i öronen, se till att dom inte får shampo i ögonen!!! Ja så lät det innan jag återigen gick och la mig i sängen, men det fina va ju att jag ändå har sån tillit till min man att han fick göra det! Det är ett tecken på kärlek! Ni kan ju tycka att jag är hur fånig som helst genom att ha så svårt att låta någon annan bada,sköta cockerligan och ja så kanske det är! Men så har det alltid varit, är så rädd om dom, älskar dom så högt och så har dom varit min livlina många gånger! När jag haft det jobbigt på det ena eller andra sättet så är det ibland cockerligans förtjänst att jag över huvud taget gått upp på morgonen!  Jag har det ganska tufft just nu, har ont i hela kroppen, för att blodet inte beter sig som det ska, har himla ont i mina njurar, är trött som en hel arm´e! Då måste jag släppa taget och ha tillit till andra än mig själv! Ja det är mycket jag får träna på just nu! Släppa taget,lämna över, ha tillit,acceptans,tålamod ja herregud det skulle gå att skriva hur mycket som helst! Det är ju inte bara det att jag är sjuk, det tillkommer så mycket annat när man är sjuk, såsom att jag MÅSTE BE OM HJÄLP, JAG måste LÅTA Lasse dra det längsta strået i form av att han får lov att sköta markservicen till stor del ensam, ja det är så det är! Jag hatar att ligga i sängen och vilja gå upp men kan för stunden vara oförmögen att göra det! Men det är så det är just nu! Jag kan också välja att göra det absolut bästa av situationen! Det gör jag! Jag vilar, njuter av det jag har runt omkring mig, har tillit att jag snart ska få behandling som åtminstone kan skjuta upp processen ett tag, att GUD inte ska tycka att jag är klar här på jorden ännu! Men det är svårt och det går upp och ner med humöret och tillit, tro och hopp! Men konstigt vore det väl annars om det inte gjorde det! Imorgon drar det igång med nya provtagningar, nya läkarbesök osv och jag hoppas varje dag att dom ska ha nåt positivt att säga och jag fortsätter att ha TILLIT och FÖRSTRÖSTAN!

Tårarna rinner.  Jag sitter i sängen under värme filten.  Lasse badar cockerligan.  Jag orkar ingenting. Det är jobbigt att till och med sätta på mig strumpor idag.  Släppa taget va jag tvungen att göra idag när det gäller cockerligan o deras bad. Har aldrig låtit nån annan göra det. Är jag på väg att förlora kampen frågar jag mig. Ibland känns det så. Känner mig så ensam o liten just nu. Är inte stark just nu. Orkar jag kämpa mer??? Vet inte.  Gör så gott jag kan. 

Godmorgon alla fina läsare! Ja då sitter jag återigen och knappar här vid datorn! Det har blivit som mitt andningshål! Jag mår inget bra idag och gjorde heller inte igår! Känns som om jag ibland inte ska orka med det jag går igenom nu och ett bra tag framöver! Min kropp börjar göra sig till känna att något är kapitalt fel i den! Som om jag inte visste det redan utan att den ska behöva göra uppror! Blir trött för ABSOLUT ingenting! Vi var iväg en sväng hem till mamma igår, handlade lite och utav det blev jag helt slut! Känns som om jag arbetat kroppsligt i flera dagar utan vila! Jag blir förbannad att det ska behöva vara så! Är inte sån som person alls och måste nu bara sitta lugnt och acceptera det! Har svårt att sortera tankarna ibland! Dagarna går, jag har inte gjort klart alla undersökningar ännu där dom kollar metastas spridning! Jag har så ONT i kroppen och det är för skiten som finns i den, jag spottar blod, snyter blod, ja det är sånt som gör att jag ständigt blir påmind om att jag är sjuk! Om jag åtminstone kunde få slippa att ha ont! Läkarna har erbjudit mig smärtstillande, men jag har valt att tacka nej, för jag blir så dålig utav den medecinen! Så istället måste jag lyssna på min kropp och ge den lindring utefter dom förutsättningar som finns! Jag som annars brukar ha så mycket ork och vilja, vart tog den vägen!???? Men är tacksam över att solen lyser idag! Så vackert att titta ut och se solen skina in genom fönsterrutan! Men känner mig så TJATIG när jag måste be om hjäkp för att jag själv inte orkar! Det kan vara  en sån enkel sak som att torka av bänken! Som orken inte räcker till för, det är ju inte klokt! Men det är så det är just nu och det är bara att bita i det sura äpplet! Det är så lätt när man är FRISK att man tar livet som en självklarhet, men sen händer det något som gör att livet ställs på ända bara genom en femörings vändning! Som att vända blad i en bok. så fort kan det gå! Det som annars är så SJÄLVKLART blir helt plötligt ingen självklarhet! Rädslan som infinner sig hos andra människor som gör att dom inte vågar fråga hur jag mår! Är dom rädd för svaret för sin egen del eller för min??? Tystnaden är det vätsta! Att andra människor inte vågar säga något, fråga något låtsas som om ingenting har hänt, sopa det under mattan så finns det inte????? Men för mig finns det 24 timmar om dygnet, bara för att jag är tyst och inte säger något så FÖRSVINNER det inte, för gjorde det, det så då skulle jag jävlar anamma vara tyst ! Det kan jag lova! Ilskan griper tag i mig som ett brev på posten, tycker det är rent ut sagt för jävligt att jag ska behöva sitta här och blogga om min jävla cancer! Vissa dagar går bättre och jag ser positivt på det som sker, vissa dagar går inte alls! Jag tror att det r viktigt att våga känna bägge sidorna! Det vore väl konstigt om jag varje dag satt här och skrev om hur positiv jag är och att livet leker när jag inte ens vet om jag överlever för jag lever med den vsdomen att LIVET är ingen SJÄLVKLARHET!    Tack för att jag fått spy ur mig lite! Ta vara på det ni har och ha en underbar helg!

Godmorgon alla fina läsare.  Jag ligger fortfarande kvar i sängen. Dricker mitt morgon kaffe och njuter av stillheten.  Tacksamhet sprider sig som bomull i min kropp just nu. Jag är så tacksam att jag kan ligga här o känna doften av nybryggt kaffe. Höra på vinden som viner kring knuten. Lyssna på min mans steg han tar ute i köket.  Jag känner mig pigg i huvudet men sååå trött i kroppen.  Nu är det viktigt att jag lyssnar på vad min kropp orkar.  Jag har väldigt ont i kroppen o de e för det sjuka jag har. Läkaren vill sätta in värktabletter men jag kämpar emot ett tag till.  Jag ber sinnesro bönen ibland flera gånger varje dag. Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.  Idag känner jag mig orkeslös i kroppen.  Måste acceptera att det är så. Känner ändå en enorm lycka.  Jag är lycklig.  Har världens underbaraste man. Min ljuvliga cockerliga. Ett hem jag älskar.  Ja listan kan göras lång.  Så de vore väl sjutton om jag inte va lycklig. Mina visdomsord för dagen.  Det viktigaste först.  En sak i taget.  Det blir som du tänker. 

Jag har nyss gått upp, dricker en kopp kaffe och sitter här och skriver! Har varit ute på FB och kollat runt lite! Ja allt kan tyckas vara som vanligt! Jag försöker att leva som vanligt, med allt va det innebär! Göra alla dom här vardagliga sysslorna, bete mig som vanligt, sköta mina åtaganden! Men det är verkligen inte som vanligt! Jag börjar känna mig trött på mig själv om att jag skriver om min sjukdom hela tiden, både här och på fejjan! Men det är verkligen inte som vanligt i mitt liv! Jag har det ständigt i huvudet, tankarna mal på värre än en gammal dålig grammofonskiva! När jag hör Lasse pratar med mig och andra om planeringar inför livet som ligger längre än en vecka framåt så stänger jag av! Jag vill inte höra, är rädd att jag inte ska vara med då! Vill inte planera längre än vad näsan räcker just nu! VÅGAR inte ska jag väl istället skriva! För det är ju så det är! Jag vågar inte, vet ju inte hur någonting kommer att gå! Mattan under mina fötter har ragits undan och min trygghet är som bortblåst! Jag försöker att VARA NORMAL, men det går bara inte! Går som i en liten bubbla och bara väntar på att läkarna ska säga att de har bestämt sig för vilken behandling jag ska ha och kan få, så jag åtminstone kan komma upp i kamp med sjukdomen! Som det är nu går jag bara och VÄNTAR, tar en massa prover, träffar läkarna osv! Men det är precis just där jag är nu! Jag MÅSTE göra alla dessa undersökningarna först så att dom kan förhoppningsvis utesluta metastas spridning! Snacka om att jag får träna på tålamod och acceptans! Jag törs för tillfället inte slå upp tidningen HUNDSPORT och planera in några hundutställningar, inte planera med min man att vi i sommar ska dra ut med husvagnen, inte ens planera ett par månader framåt! För jag vet inget ännu! Att jag kommer att få någon form av cytostatika behandling alltså cellgifter, det vet jag! Bara dom hittar någon som ev kan göra lite nytta mot dom ELAKA cellerna, samtidigt som dom är "snälla" mot resten av kroppen! Grubblar mycket på hur jag kommer att må rent fysiskt, kommer jag att må mycket illa igen, kommer jag att tappa håret igen?????? Jag vet ju, tack vare att jag har förmånen att leva i ett underbart 12 stegs program att jag BÖR inte grubbla på hur det KOMMER att bli! Men det är oundvikligt! En del säger , när jag pratar om att jag kanske kommer att tappa håret, ja men det får du väl stå ut med om du skulle kunna bli bättre! Som om jag inte själv FATTAR att jag MÅSTE stå ut med det! Men grejen är den att jag VILL inte stå ut med det, jag VILL inte behöva LIDA för att ha en chans till LIVET! Men jag har inget VAL i det! Så enkelt är det!   Jag är väldigt tacksam för allt fint stöd jag får från vänner, min man och även människor som inte ens känner mig! Det är jag väldigt GLAD och TACKSAM över och det värmer mitt lilla "rövar hjärta" nåt enormt! Samtidigt så känner jag mig otroligt ensam i allt! Ja så ser mina tankar ut för dagen! Dagen idag ska jag ta vara på så mycket jag bara kan, ska njuta allt jag förmår! En del saker blir mycket mindre viktiga när jag är så här sjuk än när jag är "frisk" som tex så bryr jag mig inte ett dugg om ifall jag skulle ha ett par kilo för mycket på min kropp, om jag inte har precis nystädat, om jag inte har pengar så jag kan springa på GINA TRICOT och shoppa! Det viktiga är istället att ta vara på dagen som är, låta smaklökarna i munnen njuta i form av god mat, ha lugn och ro, njta av att titta in i lågan på ett ljus som brinner, njuta av min lilla cockerliga! Det är helt plötsligt mycket viktigare! Mina visdoms ord för dagen är!!!!! SKE DIN VILJA,INTE MIN GUD!

Jag har nyss gått upp, dricker en kopp kaffe och sitter här och skriver! Har varit ute på FB och kollat runt lite! Ja allt kan tyckas vara som vanligt! Jag försöker att leva som vanligt, med allt va det innebär! Göra alla dom här vardagliga sysslorna, bete mig som vanligt, sköta mina åtaganden! Men det är verkligen inte som vanligt! Jag börjar känna mig trött på mig själv om att jag skriver om min sjukdom hela tiden, både här och på fejjan! Men det är verkligen inte som vanligt i mitt liv! Jag har det ständigt i huvudet, tankarna mal på värre än en gammal dålig grammofonskiva! När jag hör Lasse pratar med mig och andra om planeringar inför livet som ligger längre än en vecka framåt så stänger jag av! Jag vill inte höra, är rädd att jag inte ska vara med då! Vill inte planera längre än vad näsan räcker just nu! VÅGAR inte ska jag väl istället skriva! För det är ju så det är! Jag vågar inte, vet ju inte hur någonting kommer att gå! Mattan under mina fötter har ragits undan och min trygghet är som bortblåst! Jag försöker att VARA NORMAL, men det går bara inte! Går som i en liten bubbla och bara väntar på att läkarna ska säga att de har bestämt sig för vilken behandling jag ska ha och kan få, så jag åtminstone kan komma upp i kamp med sjukdomen! Som det är nu går jag bara och VÄNTAR, tar en massa prover, träffar läkarna osv! Men det är precis just där jag är nu! Jag MÅSTE göra alla dessa undersökningarna först så att dom kan förhoppningsvis utesluta metastas spridning! Snacka om att jag får träna på tålamod och acceptans! Jag törs för tillfället inte slå upp tidningen HUNDSPORT och planera in några hundutställningar, inte planera med min man att vi i sommar ska dra ut med husvagnen, inte ens planera ett par månader framåt! För jag vet inget ännu! Att jag kommer att få någon form av cytostatika behandling alltså cellgifter, det vet jag! Bara dom hittar någon som ev kan göra lite nytta mot dom ELAKA cellerna, samtidigt som dom är "snälla" mot resten av kroppen! Grubblar mycket på hur jag kommer att må rent fysiskt, kommer jag att må mycket illa igen, kommer jag att tappa håret igen?????? Jag vet ju, tack vare att jag har förmånen att leva i ett underbart 12 stegs program att jag BÖR inte grubbla på hur det KOMMER att bli! Men det är oundvikligt! En del säger , när jag pratar om att jag kanske kommer att tappa håret, ja men det får du väl stå ut med om du skulle kunna bli bättre! Som om jag inte själv FATTAR att jag MÅSTE stå ut med det! Men grejen är den att jag VILL inte stå ut med det, jag VILL inte behöva LIDA för att ha en chans till LIVET! Men jag har inget VAL i det! Så enkelt är det!   Jag är väldigt tacksam för allt fint stöd jag får från vänner, min man och även människor som inte ens känner mig! Det är jag väldigt GLAD och TACKSAM över och det värmer mitt lilla "rövar hjärta" nåt enormt! Samtidigt så känner jag mig otroligt ensam i allt! Ja så ser mina tankar ut för dagen! Dagen idag ska jag ta vara på så mycket jag bara kan, ska njuta allt jag förmår! En del saker blir mycket mindre viktiga när jag är så här sjuk än när jag är "frisk" som tex så bryr jag mig inte ett dugg om ifall jag skulle ha ett par kilo för mycket på min kropp, om jag inte har precis nystädat, om jag inte har pengar så jag kan springa på GINA TRICOT och shoppa! Det viktiga är istället att ta vara på dagen som är, låta smaklökarna i munnen njuta i form av god mat, ha lugn och ro, njta av att titta in i lågan på ett ljus som brinner, njuta av min lilla cockerliga! Det är helt plötsligt mycket viktigare! Mina visdoms ord för dagen är!!!!! SKE DIN VILJA,INTE MIN GUD!

Godmorgon alla fina läsare! Jag satt och lässte min gode vän kalles morgon tankar där han skrivit om LYCKA! Att vi alla har den inom oss om vi bara tillåter oss att känna den! Ja som vanligt har han rätt min vän! Jag har inte kunnat sova så bra inatt , tankarna har snurrat! Men till slut så lyckades jag väl slumra till en stund! Ska snart iväg till läkaren igen! Så det får bli en kort bloggning så att jag hinner! LYCKA vad är det??? Är det att ha en massa pengar, en fin bil, ett flådigt hus, ett bank konto med obegränsade tillgångar??? Nej inte är det lycka heller! Lyca är att kunna vakna på morgonen, dricka kaffe, se när solen går upp, könna känslorna som tillhör livet i alla olika skeden! Alla skiftningar som hör livet till! Jag har en önskan just nu, att jag ska få överleva! Jag käner mig inte klar här på jorden ännu! Vill vara med ett tag till! Prognosen för tillfället ser inte så bra ut, men jag kommer inte att kasta in handduken för det! Jag kommer att mellan tårar,förtvivlan,rädsla och lessamheten förtsätta att kämpa,tro och hoppas! För det sista som öveger en människa är hoppet! Jag kommer att njuta av allt som jag bara kan för att höja min livskvalite så att det stärker min kropp och mitt sinne! Jag kommer som min gode vän Caisa skrev om igår, komma i mina högklackade skog med röda läppar, kommer att fortsätta vara jag så lönge jag bara kan! Att vara jag är idag lycka för mig! Det fanns en tid då jag inte alls tyckte det va så kul att vara jag! Men idag är det annorlunda! Idag är jag stolt att vara JAG! En läkare sa, inte allför länge sen till mig att han tyckte jag skulle rita en stor medalj och sätta upp på kylskåpet för att påminna mig om allt jag klarat av att gå igenom! Han sa att det var som att vinna flera OS medaljer i följd! Ja så är det! Jag pratade även med en annan god väninna igår och jag talade om för henne att jag ibland blir ARG på en del människor när dom gnäller för ganska små saker! Det tycker jag att du har all rätt i att göra sa hon! Var och en har sitt helvete heter det ju och visst är det så! Vi får aldrig mer än vi klarar av att bära heter det också! Men jag kan känna att kanske en del som gnäller borde öppna sina ögon, titta runt på va dom har, även om dom är sjuka! För en del av dom är sjuka på ett sånt sätt att dom VET att dom iallafall inte kommer att DÖ! Det är något att vara tacksam över! Det är något att känna LYCKA över! Jag känner även en viss avundsjuka på sådana människor! Jag har bett till GUD inatt om att jag ska få överleva och få vara kvar här på jorden ett tag till hos min älskade fina man som jag älskar så mycket att klockorna kan stanna, att jag ska få vara kvar hos min älskade lilla cockerliga som ger mig så mycket kärlek och glädje flera gånger varje dag! Jag sa till GUD, vi kan väl göra en överenskommelse GUD, Jag kan vara sjuk i resten av mitt liv, bara du låter mig leva här ett tag till! Ja för mig är lycka att jag just kan och fortfarande har förågan att sitta här och skriva, när jag känner den goda kaffesmaken av det goda kaffet classic franskrost, när jag kan gå ut på våran altan och känna de kalla vindarna, när jag fortfarande kan pussa min fina man o när jag ännu kan leka med mina fyra cockerspaniels! Så visst ser önskningarna olika ut för olika människor! Jag har i nuläget bara en önskning som jag dessutom har nedgraderat, jag ber inte längre om att bli frisk! Jag ber om att få ÖVERLEVA! Tack GUD att du hör min bön! Mina visdomsord för dagen blir! ÖPPNA ERA ÖGON OCH SE VAD NI HAR. KÄNN LYCKAN SOM FINNS. LEV INTE I ÖNSKNINGARNA ÖVER ALLT NI INTE HAR,LEV I LYCKAN ÖVER ALLT NI HAR!

Godmorgon alla fina läsare! Jag satt och lässte min gode vän kalles morgon tankar där han skrivit om LYCKA! Att vi alla har den inom oss om vi bara tillåter oss att känna den! Ja som vanligt har han rätt min vän! Jag har inte kunnat sova så bra inatt , tankarna har snurrat! Men till slut så lyckades jag väl slumra till en stund! Ska snart iväg till läkaren igen! Så det får bli en kort bloggning så att jag hinner! LYCKA vad är det??? Är det att ha en massa pengar, en fin bil, ett flådigt hus, ett bank konto med obegränsade tillgångar??? Nej inte är det lycka heller! Lyca är att kunna vakna på morgonen, dricka kaffe, se när solen går upp, könna känslorna som tillhör livet i alla olika skeden! Alla skiftningar som hör livet till! Jag har en önskan just nu, att jag ska få överleva! Jag käner mig inte klar här på jorden ännu! Vill vara med ett tag till! Prognosen för tillfället ser inte så bra ut, men jag kommer inte att kasta in handduken för det! Jag kommer att mellan tårar,förtvivlan,rädsla och lessamheten förtsätta att kämpa,tro och hoppas! För det sista som öveger en människa är hoppet! Jag kommer att njuta av allt som jag bara kan för att höja min livskvalite så att det stärker min kropp och mitt sinne! Jag kommer som min gode vän Caisa skrev om igår, komma i mina högklackade skog med röda läppar, kommer att fortsätta vara jag så lönge jag bara kan! Att vara jag är idag lycka för mig! Det fanns en tid då jag inte alls tyckte det va så kul att vara jag! Men idag är det annorlunda! Idag är jag stolt att vara JAG! En läkare sa, inte allför länge sen till mig att han tyckte jag skulle rita en stor medalj och sätta upp på kylskåpet för att påminna mig om allt jag klarat av att gå igenom! Han sa att det var som att vinna flera OS medaljer i följd! Ja så är det! Jag pratade även med en annan god väninna igår och jag talade om för henne att jag ibland blir ARG på en del människor när dom gnäller för ganska små saker! Det tycker jag att du har all rätt i att göra sa hon! Var och en har sitt helvete heter det ju och visst är det så! Vi får aldrig mer än vi klarar av att bära heter det också! Men jag kan känna att kanske en del som gnäller borde öppna sina ögon, titta runt på va dom har, även om dom är sjuka! För en del av dom är sjuka på ett sånt sätt att dom VET att dom iallafall inte kommer att DÖ! Det är något att vara tacksam över! Det är något att känna LYCKA över! Jag känner även en viss avundsjuka på sådana människor! Jag har bett till GUD inatt om att jag ska få överleva och få vara kvar här på jorden ett tag till hos min älskade fina man som jag älskar så mycket att klockorna kan stanna, att jag ska få vara kvar hos min älskade lilla cockerliga som ger mig så mycket kärlek och glädje flera gånger varje dag! Jag sa till GUD, vi kan väl göra en överenskommelse GUD, Jag kan vara sjuk i resten av mitt liv, bara du låter mig leva här ett tag till! Ja för mig är lycka att jag just kan och fortfarande har förågan att sitta här och skriva, när jag känner den goda kaffesmaken av det goda kaffet classic franskrost, när jag kan gå ut på våran altan och känna de kalla vindarna, när jag fortfarande kan pussa min fina man o när jag ännu kan leka med mina fyra cockerspaniels! Så visst ser önskningarna olika ut för olika människor! Jag har i nuläget bara en önskning som jag dessutom har nedgraderat, jag ber inte längre om att bli frisk! Jag ber om att få ÖVERLEVA! Tack GUD att du hör min bön! Mina visdomsord för dagen blir! ÖPPNA ERA ÖGON OCH SE VAD NI HAR. KÄNN LYCKAN SOM FINNS. LEV INTE I ÖNSKNINGARNA ÖVER ALLT NI INTE HAR,LEV I LYCKAN ÖVER ALLT NI HAR!