Godmorgon alla kära läsare! Trevligt att vara tillbaka på bloggen igen! Jag kände att jag var tvungen att ta en paus från bloggandet ett tag! Behövde landa i en del saker som låg och pockade på min uppmärksamhet! Det har hänt en hel del sen sist! Både bra och dåliga saker,precis så som det är i livet hela tiden! MIn starka tro har om än blivit ännu starkare än tidigare! Jag har fått uppleva hur under kan ske och hur GUD leder! Tack för det! Tankarna har hoppat lite fram och tillbaka från än det ena än det andra och hela tiden så kommer jag tillbaka till samma tanke!  HUR lätt är det inte att skaffa barn, man behöver inte ha uppnått en viss ålder, man behöver inte ha en inre mognad, man behöver inte ha en sund tillvaro, ett sunt tänk! 18 år kräver lagen att jag ska vara om jag ska ta körkort, 18 år ska jag vara för att gå på krogen, 20 ska jag vara för att gå på systembolaget osv, osv! Jag behöver idag ha en gedigen utbildning för att komma ut på arbetsmarknaden, till och med för att arbeta som städerska, ja så heter det ju inte nuför tiden utan idag heter det hygientekniker! Men för att skaffa barn behöver jag inte något av det ovanstående! Ibland går det vägen ändå, oftast går det bra! Men så ibland sker något som kommer att forma en människa för mycket lång tid!  Ett litet barn behöver sin mammas beskydd, kärlek,omsorg, ett stort barn behöver sin mammas beskydd,kärlek och omsorg! Jag pratar ur perspektivet MAMMA och det för att jag ssjälv är mamma! Självklart så behöver barnet pappa i allra högsta grad! Som förälder påtar vi oss ett ansvar att visa vägen, att lära om livets villkor, att älska, fostra och förmana! Ja det är vad jag som mamma påtar mig som ansvar när jag väljer att bli mamma! Oftast så är dom sakerna inga som helst problem, men så ibland kan det komma ett barn till världen som inte alls får dom förutsättningarna varenda "unge" är värd! Då blir det i det långa loppet väldigt fel! Ett barn som alltid blir kritiserat lär sig att kritisera, ett barn som altid får höra " lite bättre kan du" lär sig att aldrig känna sig nöjd eller att det duger, ett barn som blir förskjutet har svårt att ta emot kärlek, ett barn som inte får krypa upp i famnen ochf få tröst när det kört omkull på cykeln lär sig egna vägar att hantera smärtan! Så tänk vad jag som förälder kan påverka, både på gott och ont! Det sliter i mitt mamma hjärta när jag får höra om barn som blir så totalt fönedrade och misshandlade! Med misshandel så menar jag inte "bara" att ungen får stryk fysiskt utan också eller kanske mest psykiskt! Det  sliter i hela min kropp och själ när jag vet att det finns barn som växer upp utan att känna sig älskade, utan att känna att dom duger, utan att dom känner sig sedda osv! Det gör mig också heligt förbannad att dessa barn som lär sig själv att tex självmedecinera för att slippa känna smärtan som sliter i kroppen, barn som lär sig slåss och är ett sk "bråkigt" barn får skit för det! Fattar inte vuxna att dessa barn gör det och agerar på ett sådant sätt för att på något litet uns få uppmärksamhet som varje barn behöver så väl! Som resultat av en sådan uppväxt kommer missbruk in som ett brev på posten! Missbruk, kriminalitet, attityd, självförsvar,självmedecinering, att förekomma istället för att förekommas är ett resultat av produkten som blir av en sådan start i livet! Ja det är för jäkligt! Det är ju som bekant svårare att "lära en gammal hund att sitta" Men med rätt tillvägagångs sätt och utbildning så går även det, fast det som regel tar lite längre tid! Jag kan genom att idag vara mig själv , visa vem jag är, ge den kärlek jag har, ge den uppfostran jag kan , ge undervisning om att leva livet på livets villkor, hålla handen, ge en kram, dra i handbromsen när det behövs visa vägen till ett rikt liv som innehåller sinnesro, kärlek verktyg att hantera livets svårigheter, lära om balansen, att det måste vara lika mycket av alla livets ingredienser i vågskålarna på vågen för att vikten ska bli jämt fördelad! Jag är tacksam att jag idag får möjligheten att finnas till som en "krycka"!  Tack för att jag idag har den möjligheten och att jag idag vet vem jag är, har en stabilitet i livet, en självkänsla, ett självförtroende, styrka, kärlek att ge viadre till någon som behöver!   Jag är ett levande bevis på att det går " att lära en gammal hund att sitta med lite tålamod" och den visheten kan jag idag föra vidare! Önskar er goa läsare en underbar dag!